Melinda Lövgren Petranyi

Igår var jag vid din grav och det kändes lika konstigt som vanligt, kan inte förstå att du ligger där under marken. Det är ju inte där du ska vara, du ska ju vara här med oss. Men gud va fint det är hade jag haft kamera hade jag tagit kort. Alla halsdukar, kransar och prydnader som nära och kära har lagt dit. Såg också att det var någon som hade satt fast en lapp där det stod en text om ditt namn läste den och den stämde ju på hur du var, en helt underbar person! Kändes som jag kunde stå där i evigheter bara kolla och tänka. Mycket snö fanns det ju också så tog mig faktist tid att göra en snölykta, lite småkul tyckte jag. Även om den rasade ihop en antal ggr men efter att jag bett dig att göra så att den inte rasade så funkade det ju faktist, och du fick din egna snölykta.

Jag lever fortfarande som i en bubbla, väntar bara på att den ska spräckas och jag ska förstå vad som har hänt. Hur många ggr jag än påmminer mig själv om att du inte kommer tillbaka till oss så är det endå en del av mig som tänker tvärtom. Klart han kommer tillbaka, han är ju bara på en sorts semester. Men hur länge ska jag kunna gå runt och tänka så? Får mina panikattacker ibland när det är nåt som gör mig extra påmind om dig, då går det bara inte att hålla det inne. Det är som en mur som rasar och alla känslor du har hållit inne exploderar och kommer fram.

'Jag ler utanpå men gråter inuti' En mening jag tycker stämmer rätt bra på mig själv och säkert många andra i min omgivning. Man vill inte visa hur man egentligen mår, det är som att vi går runt med en mask på oss. Jag känner det ibland att jag skulle kunna brista ut i gråt men antingen så är man på fel plats eller så vill man bara inte visa det och håller det då inne och använder "fejkleendet". Eller bara en sån sak som när man är med någon kompis och hon/han frågar hur man mår, 'jora det e bra' brukar jag svara. Men är det egentligen så bra? Eller säger jag bara det för att inte behöva förklara mig om varför det är dåligt? Någon som håller med om det jag har skrivit och har känt samma sak ibland?